iisabelleroseus

jag, nä jag är inte den personen som alltid mår så jävla bra! HAR ALLT DEN BEHÖVER OCH ALLT DEN VILL HA
nä tvärt om, jag blir sviken blir jag så jävla ledsen känns som om allt rasar ihop och aldrig kommer tillbacka
jag är inte den personen som bara skiter i allt skitsnack väner ryggen imot och bara satsar på nytt
jag kan inte det, för om jag förlorar en nära vän förlorar jag halva mig
även om jag försöker glömma allt så funkar inte det, alla mina tankar just då det går bara inte att skita i
vänner kommer och vänner går.. jag har några vänner som alltid har stått där vid min sida visst
vi har bråkat men jag har alltid vetat att dom älskar mig för den jag är
KOM IHÅG, BEHANDLA VÄNNEN SOM DU SJÄLV VILL BLI BEHANDLAD
jag har gjort grejer, jag har gjort mina vänner ledsna men när jag har märkt att jag verkligen har sårat
kompisen som står mig närmast har jag skurit en kniv i både min väns hjärta & mitt eget
mina tårar bara rinner ner från mina kinder och allt känns piss.
jag har vänner som knappt vet någonting om mig, som jag inte kan vända mig till om något händer
jag älskar dom visst det gör jag, men det är inte samma sak.

vänner som skriver ett mess på morgonen och frågar hur man mår, det kan jag kalla på vänskap iaf
ibland, men vad som gör mig ledsnast är när jag tror att den där kompisen kommer att hjälpa mig nu
jag säger att jag mår piss säger allt varför och hur jag mår, men får det där skit i det tillbacka
nä jag klarar inte det, skit i det.. jag kan inte bara skita i något som händer sådär..

jag har en familj, nä egentligen inte för min mamma och pappa bor inte tillsammans och det påverkar
men som fan, men jag skyller aldrig på det! jag är precis som en helt vanlig person med ett eget liv
med ett annat namn och ett annat utseende bara.

jag tycker själv att jag har blivit sviken för många gånger, förlåtit bara för att förlåta dom
men ändå har jag den där tanken i bakhuvet, den där tjejen har gjort så mot mig, kan jag verkligen
lita på henne igen?
nä, jag har faktiskt riktigt svårt för att lita på folk för jag vet hur det känns att när jag har berättat
något för någon som sedan säger det vidare, asså det är SKIT! det jag säger till mina vänner vill jag
stannar hos mina vänner annars kan dom lika bra säga att dom säger det vidare direkt
tro inte att jag ska sitta där i fin famn och gråta fram mina ord sen dagen efter säger du det vidare
och tror att jag inte ska bry mig, BULLSHIT! så funkar det inte.

och sen tycker jag inte att man ska bli sur/ledsen om man säger en sak till en kompis
men inte till en annan kompis som man har sagt till att man älskar mer en den kompisen
man sa den där saken till, det är väl upp till mig vem jag ska snacka med det om.
bara för att man älskar en kompis mer än en annan behöver man inte prata med den
OM EXAKT ALLT, EXAKT ALLT SOM HÄNDER..

det var mina ord, jag älskar mina vänner med jag har få som jag kan lita på..